Högskoleprovet - Avklarat
Nu så är högskoleprovet avklarat, känns riktigt skönt faktiskt. Men jag är helt slut i huvet fastän att jag sov ett par timmar när jag kom hem. Men sen har jag ju även hållit igång sen klockan sju imorse. Provet börjar ju halv nio och då stängs dörrarna till provsalen. Så det gäller att vara i tid. Därför gick jag upp lite tidigare för att försäkra mig om att jag inte skulle missa provtiden.
Tänk er så ambitiöst av mig, jag som i vanliga fall mer än gärna sover bort halva dagen. Men som tur är så är ju energidryck numer lagligt och lugnande har jag på recept sen tidigare. Så tro mig när jag säger att jag inte har den blekaste om hur många milligram lugnande jag fått i mig idag. "Mixxed up" som jag i vanliga fall brukar/missbrukar regelbundet har även i mina ögon idag missbrukats räjält. Tror jag fick i mig fyra redan på morgonen innan provet och därefter drack jag den ena efter den andra så jag har verkligen ingen aning om hur många jag fått i mig. Det jag däremot vet är att mitt kylskåp som tidigare var fullt av "Mixxed up" nu har börjat tömmas rejält på burkar.
Men trotts detta så var det sista delprovet väldigt ansträngande. Men och andra sidan är det väll inte så konstigt. Jag menar att i så många timmar hålla igång en psykiskverksamhet hör väll inte till det vanliga för verken mig eller någon annan som idag gjorde högskoleprovet. Visserligen fick vi ju 20min rast emellanåt, men på 20 min hinner man ju inte med allt för mycket. Möjligtvis hinner man in på toan en snabbis och kanske även ut och ta en nypa frisk luft, sen var den rasten slut.
Fast det gick bra ändå, eller det känns bra iaf. Jag vet ju ännu inte vad resultatet av det hela blir, det var ju så många delprov. Men och andra sidan spelar det ju mindre roll. Det viktigaste för mig är att jag var där, och att jag gjorde mitt bästa. "Rom byggdes ju inte heller över en natt" som man brukar säga. Så blir resultaten inte bra den här gången så går det säkerligen bättre nästa gång. Nästa högskoleprov hålls ju i september.
Sen ska ni veta det att det var himla roligt att göra det här provet. I vanliga fall HATAR jag att göra prov men högskoleprovet skiljer sig markant från tex de nationella proven i nian.
Jag menar för det första tillfrågas inte eleverna i nian om de vill göra de nationella proven. Nej, istället tvingas dom till det oavsett individens egna vilja. Nu så här i efterhand vet jag dessutom att lärarna i första hand går efter provresultaten för att sedan sätta betygen. Dom säger att det inte är något avgörande prov utan att det är mer tillför en mätning av landets alla niondeklassare. Men det är lögn, iaf så som jag och många andra jag känner och lärt känna fått uppleva det. Detta är fel, mycket fel från lärarnas sida.
För det andra så måste man oavsett vad saken gäller vara motiverad för att uppnå bästa möjliga resultat. Men hur ska man få en niondeklassare motiverad att göra de nationella proven när det till en början tvingas till att utföra provet utan tillfrågning. Skolverket bestämmer ju över huvudet på eleverna bara för att dom inte är myndiga. Men det är ju inte det samma som att dom inte har någon egen vilja. För det har dom, det vet jag, jag har ju själv gått i nian en gång i tiden.
Sen tror jag även att många elever upplever en form av negativ press hemifrån. Föräldrarna till den här omotiverade niondeklassaren kanske är väldigt pådrivande individer. Om så är fallet så kan denna pådrivande kraft riktat mot barnet leda till en negativ påverkan på elevens resultat vid provtillfället.
Momenten ovanför kan tillsammans dessutm påverka personen (eleven) i fråga negativt både fysiskt och psykiskt.
Men jag skulle även vilja påstå att inte heller gymnasiets betygsystem skiljer sig allt för mycket från de nationella provens negativa påverkan på eleverna. Jag menar på gymnasienivån finns visserligen inga nationella prov, men däremot gäller ett genomsnittsbetyg när du sedan söker vidare in till högskolan. Vid antagningen till högskolan gäller följande
- Desto högre poäng man har desto lättare blir det att komma in.
Men varför då inte se till elevens bästa och istället anpassa skolan efter elevens egna behov. Varför inte låta eleven utveckla sina bra sidor till nått ännu bättre? Detta skulle ju gynna både eleverna själva och samhället på lång sikt. Men tyvärr är dagens uråldriga skolsystem allt för gammalmodigt och sätter därmed käppar i hjulet för en utveckling till ett modernare samhälle.
Vore det inte tillfördel för både (motiverade) elever och det framtida samhället att tillföra några få reformer i skolverkets utbildningsplan. En utav de få reformerna skulle i så fall kunna vara att eleven som påbörjar ett gymnasieprogram börjar "gymnasiet" och inget annat. När eleven börjat gymnasiet ska personen i fråga själv få sätta ihop sin egna kursplan. Man ska alltså inte behöva bestämma sig för något specifikt program som "barn och fritid" eller "naturvetenskaps programmet". Det väsentliga här ska istället vara att få ihop dom timmar som krävs för att inom en rimlig tidsbegränsning kunna få en studentexamen.
För att förtydliga vad jag egentligen menar så kommer här ett exempel:
Vi säger att en person är väldigt intresserad av kemi, fysik och i viss mån även biologi. För den här personen blir det en självklarhet att välja naturvetenskapsprogrammet. Där får han/hon läsa mycket kemi, fysik och biologi, kanske både A, B, C, osv. Sedan får han/hon ju även läsa matte A, B, C, D osv. Men så här lång är allt ok. På den här linjen läser dom ju mycket matte men matten har ju minst sagt koppling till elevens huvudsakliga intresse, nämligen kemi, fysik och även kanske i viss mån till biologin. Men på den här linjen läser elever även filosofi A, B, C, religion A, B, C mm. Men nu är min fråga. Vad har religion C med elevens huvudsakliga intresse att göra? Finns det någon koppling mellan kemi och filosofi A? Om inte, varför då inte låta eleven istället utvecklas ytterligare på de plan han/hon vill utvecklas i? Religion och filosofi är ju inte direkt livsnödvändiga för en person som ändå vill jobba och utvecklas inom ett helt annat område. Naturligtvis anser även jag att allmänbildning är viktigt, men det är ändå sådant som iaf borde höra till och vara avklarat när eleven går ut högstadiet. Därefter anser jag att eleverna ska få större inflytande i sin egna utbildning. Högskolans roll i det här förslaget till reform ska inte vara större än det var då man förflyttade lågstadieelever till mellanstadiet och från mellanstadiet till högstadiet. Eleverna i grundskolan förflyttades från en skola till en annan men det var ingen större skillnad för eleven själv mer än att eleven möjligen bytte lärare och förflyttades till en annan skola. Så vill jag även ha gymnasiet dvs betydligt mer sammankopplat till högskolan än vad det i dagsläget är.
Men nog om mina funderingar kring reformer, jag skulle ju kunna skriva några A4 till ifall ni vill det;)
Åter till där jag började, alltså högskoleprovet. Kändes som sagt riktigt bra för jag gjorde mitt bästa. Men annars kommer det ju fler tillfällen så jag är inte det minsta orolig. Det gillar jag skarpt, men som ni kan utläsa av texten ovan så avskyr jag all sorts tvång och strikthet mot min vilja. Och med detta sagt säger jag NattiNatti
Älskar er /
/MissDynamite
