Finbesök

Idag har vi verkligen haft finbesök här, eller vi säger jag. Ulla fick besök idag av sin syster som hade med sig min lilla älsklings vove Aida. Det var faktiskt helt oväntat, jag visste inte alls att dom skulle komma men jag blev oerhört glad då jag såg Aida. Aida är nämligen Ullas dotters hund som hennes syster numer får ta hand om. Men under två veckor förra året så bodde Aida hos Ulla och jag som är helt tokig i djur överlag fäste ju mig vid Aida mer än vad jag borde ha gjort. Jag visste ju liksom att Ulla inte kunde ta hand om två hundar samtidigt och under den tiden gick ju jag i skolan så det kunde ju inte jag heller. Så jag vet inte vad jag gick och hoppades på, eller jag insåg nog inte hur fäst jag hade blivit vid henne under bara den korta lilla tiden. Och jag minns så väll den morgonen Ulla stod utanför mig och bad mig komma in till henne för att säga adjö till Aida. Jag riktigt minns hur jag satt vi vid köksbordet inne hos Ulla i säkert en timma och bara grät över att Aida hade åkte. Och jag minns hur arg jag var på Ulla över att hon lämnade bort henne. Usch vad hemskt och imorgon åker hon igen:( Så snart måste jag gå och lägga mig så jag orkar upp tidigt imorgon så jag kan tillbringa lite tid med henne innan hon åker imorgon. 

Annars så var det väll meningen att jag skulle fått gjort en del grejer idag men det har inte riktigt blivit så. Dels har jag ju vart så himla trött mer eller mindre hela dagen pga festandet igår. Men så har jag också varit ute med mina två voffsingar på en långpromenad som gjorde oss alla tre ännu tröttare än vad vi var från början. Men mig gjorde det absolut ingenting. Jag var nämligen så överlycklig över att få gå med båda mina foffsingar på en och samma gång så det finns inte ord för det. Två koppel, ett i vardera hand. Aida var i vanlig ordning orolig över att jag skulle komma fram före henne så han sprang före. Litta däremot bryr sig också i vanlig ordning inte om hon kommer sist. Hon blir mest bara irriterad över att hon inte få gå som hon vill, där hon vill. Och däremellan dom två befinner jag mig precis som det varit under den tiden Aida bodde här. Så idag ska ni veta har lyckan varit fullbordad. De knapt så jag tror på att hon är här ens, men jag får väll låta det smälta in över natten nu så hörs vi imorgon:)

Älskar er /
                /MissDynamite


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0