Visst är det en provokation
Har ju inte bloggar på ett par dagar nu av den enkla anledningen att jag inte hunnit. Jag har haft en massa andra saker för mig, några mer krävande andra mindre. Men hur som helst är jag nu tillbaka. Under dom här dagarna jag inte kunnat skriva har jag nämligen pluggat väldigt mycket. Distansen har nu dragit igång på allvar. Dessutom så har jag pluggat lite "allmänt" försöker förbereda mig inför högskoleprovet. Nej tro inte att det går att förbereda sig inför detta prov, för det gör det inte. Men det finns en hel del gamla högskoleprov på http://www.studera.nu/ som man kan göra. Mest för att få känna på hur provet går till, och kanske för att förbereda sig på hur man bör tänka osv. Hur man ska göra för att uppnå bästa resultat helt enkelt. Sen kan man ju även göra som jag har gjort, dvs att anmäla sig till en kurs där man förbereder sig inför högskoleprovet. Dessa kurser hålls lite varstans som tex folkhögskolor och gymnasieskolor. Så nu vet ni lite om högskoleprovs förberedelserna och varför jag inte skrivit dom här dagarna.
Men visst tycker jag att det är lite roligt också att några av er upplevt mitt uppehåll som någon form av provokation. Naturligtvis vart det ju inte min mening att framkalla nått sånt men ändå. Idag har jag nämligen fått tre samtal av min kära läsare och väninna Diana som läser regelbundet i bloggen. Första samtalet var mer "hur är det med dig, har det hänt nått" stilen. Andra samtalet var "Du, du vet om att din blogg inte uppdaterats på ett tag nu va" "Du förstår har du skaffat blogg får du ju uppdatera lite oftare" stilen. Tredje samtalet var det en väldigt irriterad Diana som ringde och beklagade sig över hur irriterande det var att ingen uppdatering sker trotts klagomålen.
En annan som också ring och beklagat sig över min dåliga uppdatering är Marco. Han beklagade ju sig i och för sig inte lika mycket då han ringde endast två gånger idag, men beklaga sig över samma sak båda gångerna.
Så vad ska jag säga?
Förlåt för provokationen...hehehe;p
