MissDynamite

Nu är klockan snart halv ett och ännu en Alla Hjärtans Dag har passerat. Som så många av mina läsare redan vet är jag ju singel och har varit det ett tag nu. Men när jag vart i ett förhållande har jag aldrig tyckt att det vart nått speciellt med Alla Hjärtans Dag. Har för det mesta tyckt att det är en dag som alla affärer använder sig av för att marknadsföra sig och därmed tjäna lite extra på. Men just nu när jag är singel tycket jag att den här dagen ändå känns lite speciell. Kanske just pgv att jag är singel. Just den här dagen kopplar jag nämligen till ett av mina ex. Min första riktiga pojkvän tom. Ett förhållande på nästan fyra år som fick ett väldigt tragiskt slut (tyvärr). Kan inte säga att jag sörjer längre det var ju så länge sedan, men visst undrar jag ibland hur det hade varit om det fortfarande hade hållit i sig. I dagsläget har jag ingen kontakt med den här killen jag skriver om, dvs mitt första ex. Men ska jag vara ärlig så kan jag med min erfarenhet idag erkänna för mig själv och alla er som läser detta att dessa människor är sällsynta på denna jord.  

Så varför tog det slut då undrar ni säkerligen nu.

Jah vad ska jag säga, alla är vi ju inte lika råsnälla av oss. Att han ens stod ut med mig under så lång tid som nästan fyra år förvånar mig nått enormt. Hade jag kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag aldrig behandlat han som jag gjorde. Visst vårt förhållande hade kanske inte hållit i sig ändå. Men det hade förhoppningsvis inte fått ett sånt kallt slut som det faktiskt fick. Troligen hade jag inte heller haft lika dåligt samvete varje gång jag tänker på han. Det hade nog inte gjort lika ont i mig som det gör nu. Och Alla Hjärtans dag är definitivt en sådan dag som jag tänker på han väldigt mycket. Men efter som att det nu har gått ett par år sedan vi gjorde slut har jag ju naturligtvis gått vidare och söker fortfarande den stora kärleken. Men när jag tänker tillbaka på oss, på han, vet jag vad jag inte visste då. Vad äkta kärlek är och att man ska vara rädd om den när man väl hittar den. Men det visste jag ju inte då, så nu har jag bara mig själv att skylla.
Han var en sån där kille som älskade att pyssla om en. Han köpte gärna blommor eller en liten "överraskningspresent" bara för att just överraska. Som sagt han var världens underbaraste pojkvän, den bästa jag haft i hela mitt 21åriga liv faktiskt. Och det finns en speciell händelse som jag alltid, varenda Alla Hjärtans Dag kopplar till just honnom. Vem jag än är med, om jag har kille eller ej spelar ingen roll. Tankarna på de underbara stunderna med honnom kommer upp i huvet oavsett. Det är precis som att små hjärnspöken dyker upp i huvet på mig varje Alla Hjärtans Dag och påminner mig om Alla Hjärtans Dag för ca fem år sedan, då var jag 17år.

Vi hade efter många om och men lyckats få lägenheten för oss själv. Hans lillebror hade till en början envisats med att han minsann visst skulle va hemma just den dagen men efter lite mutor gav han slutligen med sig. Kommer inte exakt ihåg hur det var just den dagen och vad det var vi kom överrens om. Men jag vet att jag kom på kvällen, kanske runt sjutiden. Det var mörkt iaf, och jag var jäkligt sur när jag gick till honom från stationen. Han bodde ju inte långt från stationen iof men eftersom att jag hade satt på mig mina nya stiletter med en minst tio cm klack hade jag ju fått lagom ont i fötterna bara av att sitta i bussen med dom. Och inte nog med det så kom han inte och mött mig heller.

Men när jag väl kom dit kan man snacka om att blev paff. Låt mig säga att jag rätt så omedelbart glömde bort både stiletterna och smärtan dom orsakat mig.

Tänk er en avlång hall. Längst med den avlånga hallen är det på båda sidorna utspritt breda rader med röda rosblad. Bland rosbladsraden stor stearinljusen på rad med jämna mellanrum och gav ett svagt ljus till den nedsläckta hallen.
När jag såg detta försvann helt plötsligt all irritation över skorna jag satt på mig , och jag blev helt rofylld inombords. Det var som att lugnets ande själv flugit i mig.
Inte så konstigt kanske med tanken på den välkomnande miljön och självklart min (på den tiden) stora kärlek ståendes i andra änden av hallen. Här kan man snacka om att vara chockerad...hehe

Men så småningom släppte väll chocken och vi kunde börja äta. Åhh jag kommer så väl ihåg att vi åt räkmackor på det där sättet som jag tycker så mycket om. På bordet stod en vas med två röda rosor i och bredvid stod två paket som givetvis var till mig.

Till efterrätt hade han köpt kakor i hjärtformar men Sylvester och Twity på baksidan av formarna. För er som inte visste det så var jag galen i just sylvester och Twity på den tiden. Åhh jag tycket det vad så gulligt så jag tom har kvar en av formarna än.
                                    
Därefter satt vi kvar en stund vid matbordet och jag fick öppna mina paket. Jag gav även han min Alla Hjärtans Daggåva vid den här tidpunkten. Jag trode ju att det var slut på myset här jue. Men nejdå det var det inte.

Han hade även hyrt en romantisk film som vi sedan satt och myste framför.

När filmen sedan va slut tog han fram en present till som stod jämd bakom soffan. Oj vad förvånad jag blev. Men sen fick jag sitta i soffan själv ett litet tag då han stack in på toaletten. Jag undrade ju givetvis vad han höll på med eftersom att jag tycket att det tog lite väl lång tid där inne. Men så visade det sig att han hade gjort i ordning ett bad åt oss. I vattnet flöt det runt massa rosafärgade hjärtan som så småningom smälte och färgade vattnet helt i en mörkrosa/ljusröd nyans. Vi låg kvar länge kommer jag ihåg, tom så länge att vattnet hann och bli så kallt i två omgångar så vi fick fylla på med mer varmvatten. Riktigt myspys.

Klockan hade nog vid det här laget hunnit att bli rätt mycket skulle jag tro. Men tro mig jag var i sjunde himmelen eller kanske åttonde vad vet jag. Underbart var det iaf och jag ville verkligen inte därifrån. Men allt har ju ett slut som man säger. Trodde jag;)

För när jag väl kom in i sovrummet vart det massa tända ljus överallt i hela rummet. En röd ros i sängen och massageolja....

Resten får ni ju gissa er till. Men den här underbara kvällen vill/kommer jag minnas resten av mitt liv. Det är det bästa som någonsin hänt mig om man ser till romantiken överlag i mitt liv. Synd bara att jag inte insåg hur underbar denna människa var just då. Nu är det ju tyvärr försent:(



"När den här rosen dör, dör min kärlek till dig" (rosen är i plast)...
Så nog var det allt en bra lögn det där.