Länge leve plastikkirurgin!
Så nu är programmet "Plastikdrömmar - tonåringars snabba väg till skönhet"slut. Programmet som gick på tv tre handlade om två tjejer i 16-års ålder som under en längre period haft drömmar om att skönhetsoperera sig, men nekats operation av bla föräldrar. I programmet tvingades de själva bevittna ett kirurgiskt ingrepp för att deras omgivning och de själv därefter skulle kunna göra en bedömning utifall att de verkligen var redo för det önskade ingreppet. Programmet slutade med att iaf en av flickorna fick igenom sin efterlängtade plastikoperation. Den andra flickan valde dock att avstå sitt tidigare önskade ingrepp.
Så det här var väll en liten kort sammanfattning av programmet jag nyligen sett. Kan säga att jag blev väldigt upprörd. Eller nej inte direkt upprörd för jag är verkligen inte emot skönhetsoperationer. Jag har nämligen själv genomgått en och det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Pricis som flickorna sa i programmet så blir ju faktiskt självsynen och själförtroendet SÅ mycket bättre, eller som i mitt fall förstärkt. Så nej jag är snarare för skönhetsoperationer.
Jag menar ser man något fel (behöver inte nödvändigtvis vara ett fysiskt hinder) som man mår psykiskt dåligt av så är det för mig en självklarhet att rätta till det. Sedan är det ju bara att gå vidare. Finns ju ingen anledning att gå och må psykiskt dåligt över nått som numer är så enkelt att ändra på. Eller jah enkelt, men har man möjligheten till det så är det ju enkelt.
I övrigt anser jag att det inte finns någon här i världen som ska öppna käften och vräka ur sig elaka kommentarer. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att det hos sådana människor enbart handlar om svartsjuka av olika slag. Men ingen är ju perfekt så.
Men åter till dokumentären och varför jag blev upprörd. Jag satt till en början med pankakor och sylt nämligen. Men pankakorna byttes snabbt ut mot en cigg och en lugnande. Och nej det handlar inte om någon matångest eller nått liknande som ni säkert tror nu, nej. Jag blev snarare äklad av ingreppen som visades. I vanliga fall är jag ju ingen känslig tittare men sånt här när dom skär i männskor påverkar mig nått så otroligt. Jag vet inte om det alltid har vart så här eller om det har blivit så efter min plastikoperation men nått så fruktansvärt obehag känner jag iaf.
Men ändå när det väl kommer till kritan hyllar jag plastikkirurgin till skyarna. Tänk vad ett "litet" ingrepp kan göra en människa lycklig. Det handlar ju inte om vad andra ska tycka och tänka om en. Det är ju hur man själv mår och ser på sig själv som är det viktiga. Det är det som är lycka. Kan även säga att jag satt och lipa i slutet av programmet. När jag såg den ena flickan som fick igenom sin operation. Hon var ju så fin och så lycklig, märkte inte ens när tårarna kom.
Länge leva plastikkirurgin!!!
