Tillbaka!!! Men vad är orsaken?
Va bort till Erika en stund innan men nu är jag tillbaka. Vi satt och kolla på en film som jag inte kommer ihåg namnet på för jag tyckte den var så himmla dryg. Tror aldrig jag sett nån drygare film om jag ska vara helt ärlig, men nåja nu ska jag nog bädda ner mig i ett hörn här och läsa en bra bok. Känner att det var länge sedan jag bara satt och läste för avkoplingens skull. Det är ju trotts allt ett tag sedan jag läste ut boken "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" av Magdalena Graaf som ju också är hennes självbiografi. En riktigt bra bok som jag verkligen rekomenderar fastän att jag personligen hade svårigheter att sätta mig in i boken. Jag kan ju liksom inte låta bli att tycka att Magdalena som ju är bokens huvudperson är lite väl naiv. En annan sak som heller inte går in i mitt huvud men som samtidigt farsinerar mig är att hon klarade av att ta så mycket skit innan hon tar tag i saken för att ändra situationen både för sig själv och sin son.
Hur mycket skit kan en människa egentligen ta innan personen i frågan får nog?
Vad är orsaken till att vissa människor mår så himmla bra av att trycka ner personer i sin omgivning samtidigt som andra låter sig tryckas ner? Uppfostran? Barndommen? Familjeförhållandena då och nu? eller bara en salig blandning av alltihoppa? Kan det vara så att de kvinnor som oftast är offer redan från tidig ålder uppfostrats till att tryckas ner? Eller är det fördommarna om hur en kvinna ska vara som styr det hela? Och jag menar kom inte och säg att det inte existerar några sånna för det gör det och det vet både du och jag. Så var fanns egentligen självrespekten och självkänslan hos Magdsalena Graaf för ett X antal år sedan?
Funderingarna är många men svaren få. Så jag antar att det bästa vore att avsluta detta inlägg med att påpeka att vi alla är olika, och tur är väll det måste jag väll också tillägga.
Älskar er /
/MissDynamite
