MissDynamite

Jah nu går det nämligen ett rykte på om skolan att jag i förra helgen skulle ha kallat en tjej för FET. Snacka om att jag blev förbannad när jag fick höra detta. Jah, jag vet att jag hackat upp mig på detta rätt rejält. Men jag har verkligen svårt för att släppa en sån här sak. I vanliga fall är jag ju den som oftast skiter i det mesta som inte passar mig. Men när någon går och snackar skit om mig blir jag fly förbannad. Naturligtvis bryr jag ju mig inte om allt skitsnacka. Men att jag skulle kallat någon för fetto bara för att denne kanske råkat gått upp i vikt en smula, gör mig in i helvete förbannad. Jag menar jag dömer inga människor vare sig dom är skelögda, haltande, feta, smala, gula, gröna, stor eller liten haka, näsa mm. Jag bryr mig inte, jag har liksom andra vettigare saker för mig än att försöka trycka ner andra. Dessutom så har jag passerat lågstadienivån för länge sedan. Sean så har jag mina principer som är att jag aldrig någonsin går till personangrep. Jag skulle aldrig säga till en människa att den är fet om den så va 20 gånger större än jag själv. Och då ska ni vet att jag inte liten, inte ens min lilltån är liten.

Men visst jag är inte mer än människa, jag har ju också mina åsikter om vad som är snyggt och inte snyggt. Jag är väldigt mode medveten och jag anser mig själv kunna en del när det kommer till den saken. Många av mina vänner vet om det så jag får ofta agera smakråd till mina vänner. Det kan gälla allt från kläder, smink, frisyr, hårfärg mm.
Men det är ju saker som går att ändra på, saker som kanske redan är bra men som kanske kan bli ännu bättre. Men att gå till personangrep och säga att en människa är fet det är ju rent av elakt. Och elak är verkligen det sista jag är eller vill vara. Jag menar vad får jag ut av att vara elak och säga att någon är fet, skelögd, eller att påpeka liknande saker. Om nu en person mot förmodan skulle vara fet eller skelögd och jag skulle påpeka och jag skulle påpeka det, vad har jag med det att göra. Denna stackars människa kanske lider nått enormt av detta "problem", och till det hör ju oftast dålig självkänsla till. Så varför skulle jag då slänga ut mig någon elak kommentar. När vi egentligen borde stötta och hjälpa varandra tjejer emellan. Så länge vi är elaka kvinnor sinsemellan så kommer det finnas manliga svin som behandlar oss kvinnor lite hur dom vill, som misshandlar och slår sina kvinnor osv. Sverige är ju ett av världens mest jämställda länder men inte fullt så jämställt som det skulle kunna vara om vi kvinnor bara kunde hålla ihop istället för att se ner på varandra och försöka trycka ner dom som är framåt och som lyckats. Och med detta sagt så sitter jag fortfarande och undrar varför denna människa spridit detta minst sagt falska rykte om mig. Visst jag har ett EGO utöver vad som är vanligt, jag är framåt och jag älskar mitt liv. Men jag vill även få andra att känna likadant gällande sig själva. Om man inte älskar sig själv hur ska man då kunna veta vad kärlek är och kunna älska en annan person? (oavsett kön och relation till personen i fråga). Men jag måste säga det att jag tyckte väldigt mycket om denna människa och jag ville verkligen hjälpa henne. Ville ställa upp för henne men vad fan fick jag för det? 
Förutom den enda positiva saken med det här som är att jag nu vet att hon inte är någon vidare kompis och definitivt ingen vän. Så här är hon inte välkommen nå mer, hon kan gå hem och göra bäst fan hon vill för att dämpa sin ångest. Nu skiter jag i vilket, om hon så skulle göra det framför mig så skulle jag inte bry mig ett skit.

Men för att att spekulera i saken ytterligare en stund så kan ju orsaken vara den att hon helt enkelt hittat på det här för hon är ju lite sån att hon nästan letar och hittar på anledningar för att just kunna bråka. Förmodligen försöker hon väll även vända folk i våran gemensamma umgängeskrets emot mig. Men det bryr jag mig inte så mycket om. Tro inte hon kommer lyckas med det och även om hon gör det så är det bara ett bra tecken. Vänder dom mig ryggen nu så visar det ju bara att dom som kallats sig för mina kompisar i själva verket inte va nått och ha så du unnar jag henne den framgången i så fall. Det är ju ändå jag som vinner på det i längden. För nya kompisar finns ju överallt, det är dom riktigt fina guldkornen som är svårast att hitta dock. Så det gäller att leta i vartenda hörn och hålla stenhårt i dom som verkligen ställer upp när det behövs. Jag kan inte säga att jag har många vänner här men jag tror jag har en, kanske två. Det märker man liksom inte på knappt nio månader som jag nu bott här. Men det lär väll tiden utvisa. Har väll en del kompisar men det är långt ifrån vad en riktig vän är. Samma gäller i Borås, fast där har jag lite fler riktiga vänner än här.

Men för att inte dra ut på detta mer så får det bli en liten kort avslutning på det här.

Jag går genom eld och vatten för en riktig vän. Resten dvs dom såkallade "vännerna" pissar jag fett på. Så ett gått råd från min sida är att skaffa sig få riktiga vänner som är värda just dig. Så ställer upp när du behöver det, för precis som i ett förhållande så gäller det att ge och ta. Dom andra som bara tar och tar och aldrig ger nått tillbaka pissa på dom, dom är inte värda ett skit mer än det ändå. Så det kan dom gött ha.